-

Vi började se en film på So:n idag, Hotel Wranda. Vi har precis börjat se den, men än så länge var den väldigt bra. Filmen handlar om en man som jobbar som värd på ett hotell under folkmordet i Rwanda år 1994. Det har länge varit spänt mellan folkslagen hutu och tutsi, eftersom tutsierna i många år förtryckt hutuerna. När hutuerna sedan får makten i landet och presidenten mördas av tutsier bestämmer sig hutuerna för att utrota alla tutsier.

Mannen, Paul Rusesabagina, och hans familj blir förfärade och chockade när deras grannar mördas och förs iväg. Paul är hutu men hans fru, Tatiana är tutsi. En dag kommer en grupp militärer för att föra iväg dem och flera av deras grannar för att döda dem. Men Paul lyckas slita sig fri genom att ge militärerna pengar, allt han och flyktingarna har. Men de är fortfarande hotade, och gömmer sig i Pauls hotell. En massa flyktingar, både hutuer och tutsier, kommer dit för att gömma sig innan FN griper in. Fast det visar det sig att FN inte riktigt ska hjälpa dem ändå...

Detta är ungefär så långt in vi kommit i filmen, så jag vet inte riktigt hur det hänger ihop med det där sista. Filmen är baserad på en verklig historia, folkmordet i Rwanda som ägde rum år 1994.

Den var väldigt sorglig, men också väldigt bra, och berörde verkligen. En sak som sades i filmen fångade verkligen mitt intresse. När nyheterna kommit dit för att filma allting, hur människor mördas på gatorna, så är det en av filmkillarna som verkar ha lite känslor, till skillnad från den andra killen som bara tänker på hur många som kommer se detta.

Filmkillen (den schysta) säger till Paul att han är ledsen för att detta har hänt och för att han inte kan hjälpa. Då säger Paul att han i alla fall är glad för att det filmas och visas på nyheterna, för då kommer personer se detta och rycka in. Men då säger Paul ungefär (jag minns inte exakt hur han sade det): "Det är det som jag tror är grejen tror jag. Folk ser detta och säger 'Åh, så hemskt'. Sedan fortsätter de äta sin middag."

Det stämmer verkligen. Jag tror att det är många, jag kan inte tala för alla, men många som sagt, som ser nånting hemskt, att personer svälter till exempel, men ändå inte gör något.

Och när man då ser en sådan här film så fattar man att man faktiskt borde göra nånting istället för att bara sitta där och säga att det är hemskt. Just nu är det ju inte precis så att det är ett folkmord i Rwanda, men med andra saker, som att barn i andra länder svälter och man säger: "Gud, så hemskt", så bryr man sig inte riktigt mer. Nu finns det ju dem som gör jättemycket, skänker jättemycket pegar till världsorganisationer osv. men jag tror att det är många som INTE gör det också.



Bildkälla: movieberry.com